Jag borde ju veta bättre, men det är väl klart att man vill dela med sig av framstegen också och inte bara bakslagen... Nu blev det väl lite bakslag igen. När det blev dags för måndag igen och maken skulle upp tidigt, blev det byte av sängplats och jag har sedan natten till igår sovit närmast Lillan. Hon har nog inte sovit så fruktansvärt dåligt, men det är som om jag inte kan slappna av när jag vet att det är jag som har huvudansvaret för henne på nätterna. När maken har anvaret och jag ligger på hans sida av sängen, fungerar det mycket bättre. Jag blir knäpp på mig själv för att jag inte vet hur man slappnar av! Nu går jag omkring med zombiekänsla i skallen igen.
Något helt annat, som jag fungerar över är när tanten ska komma tillbaks. Det var läääängesen jag ville ha besök av henne, men nu skulle jag på ett sätt vilja veta hur cykeln kommer att se ut framöver. Det är ju otroligt skönt att slippa henne, men jag funderar mycket över om min kropp skulle kunna ha lättare för att bli gravid på egen hand efter att ha varit gravid en gång. Eller det spelar kanske ingen som helst roll? Någon som vet fakta? Det är inte så att jag skulle vilja bli gravid snart igen, men jag vet ju att vi önskar oss ett till litet mirakel i framtiden. Jag har ingen aning om man har rätt att få medicinsk hjälp när det är inte är första barnet. Har inte hunnit läsa på om detta än. Jag blir ju helt logiskt äldre med tiden och eftersom vi antagligen behöver hjälp igen känns det som att vi i alla fall borde tänka på när vi borde påbörja nästa projekt.
Jag har på något sätt varit helt insnöad på alla vänner och bekanta som fått sitt första barn långt innan oss och när de nu börjar få nummer två, är det nästan chockerande. Även lite provocerande på något sätt. Även om jag långtifrån är där än, så kan jag ganska lätt sätta mig in i situationen att längta efter nummer två, när många runtomkring är där. Så klart är jag evigt tacksam att livet har gett oss vår dotter och egentligen är jag ju i mål många gånger om. Om jag fick bestämma skulle alla som önskade få ett barn var, istället för att vissa fick tio och andra inga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Här kommer lite svar från mig iaf
Efter A kom miin men igång två-tre månader efter jag slutade amma.
En del hävdar att det är lättare att bli gravid när man redan varit det...hormonerna dansar redan masurka...och har man tidigare haft hormonella problem kan dessa kommit tilrätta...en del hävdar även att livmodern är mer mottagllig "den vet vad den ska göra"
IVF får man betal själv om man i paret redan har ett gemensamt barn men annan medicinsk hjälp ska man kunna få. Här i Västerås gick jag till kvinnoläkarna och betalade 300 kr/ gång tills jag fick högkostnadskort...och jag var ju där ett par gånger för MF-utredning, hjälp på traven utrednning, och extrakoll sen när plusset äntligen kom
Tack kära Tisalen för svaren! Får ta och kolla upp lite hur hjälpen ser ut häromkring! Kram
Även i Stockholm får man bekosta IVF själv om man har gemensamma barn sedan tidigare. Pergotime etc kan man dock få hjälp med hos närmsta gyn, så det kostar inte mer än ett specialistläkarbesök.
Mens har inte kommit tillbaka här heller! Det brukar stå i relation till hur mycket man ammar. Efter min första dotter tog det nog 8-9 månader innan mensen kom tillbaka om jag inte minns fel. Nu är jag bara glad så länge jag slipper. ;)
lw
Ägglossningstesta 3-4 cyklar ren utan resultat, nu hoppas LH värdet visar utslag i helgen så vi får testa vårt frysfösök. Gynekologen hitta åtminstone en follikel o kliniken mena att ägglossar det gör man varje cykel. Hmm e nog av lite annan åsikt men skit samma, det är ju de som e experterna.
Skicka en kommentar