Härliga dagar och bedrövliga nätter

Igår satt Lillan själv på golvet i säkert fem sekunder i sträck. Nu är det bara att fortsätta träna på denna nya konst.

På något sätt uppväger hennes trevligheter dagtid de besvärliga nätter vi har just nu. Om jag tyckte att det var jobbigt för någon vecka sedan, är det ingenting jämfört med nu. Hon sover oftast bra ett par timmar på kvällen, precis efter att hon har somnat för första gången. Sedan börjar krånglet. I natt vaknade hon klockan ett och har bara sovit max en halvtimme i sträck efter det. Klockan halv sju var hon pigg som en mört, så då steg maken upp med henne. Jag fick sova ett par timmar och nu sover maken ett par timmar. Det gäller att försöka känna att man är ett team när det är så här jobbigt. Annars fungerar det inte.

Lillan överlämnades igår till sin mormor & Co med lite darriga händer från min sida. Det var meningen att eftermiddagen skulle spenderas där och jag och maken skulle passa på att sova lite. Det gick inget vidare. Jag försökte sova i solen lite. Sen avverkade jag lite måsten. Det var första gången vi lämnade henne för att få lite avlastning. Förut har vi bara lämnat henne när vi har gått på stan ett par timmar. Nu var hon iväg i sex timmar och det gick jättebra. Rutinerna dagtid fungerar och det är ganska förutsägbart vad hon behöver då i fråga om sömn och mat. Alla var nöjda med gårdagen och på kvällen kom det ett mms med Lillan, som har lärt sig att vinka... Vet inte riktigt om man kan kalla det för det, men enligt Lillans mormor är det ingen tvekan :)

Första ordet!

Lilla älsklingen har sagt "mamma"!!! Både jag och maken min hörde det.. ja vovven oxå! Maken min hävdar dock att det inte räknas eftersom det liksom inte var en genomtänkt aktion från Lillans sida. Jag tror ju bestämt tvärtom :) Det var ju så tydligt.

Övriga aktiviteter här hemma består till exempel av att läsa om bebissömn och femminutersmetoden. Vi har ju kört med den lite halvt förut, utan att egentligen ha läst tillräckligt om den. Det verkar ju så logiskt hur Lillans uppvaknanden hör ihop med att hon ibland inte somnar själv i sängen sin, utan måste vaggas till sömns i famnen. Vi orkar lyssna på skrik en stund, men sen tar det dåliga samvetet och föräldrainstinkterna över. Jag vet varken in eller ut, vad som är bäst i längden för henne och oss. Nu känns det också som att den där nappen är ett dumt påfund, eftersom Lillan får panik när hon upptäcker att hon har tappat den. Å andra sidan beror det säkerligen inte på nappen, utan att hon sover för "ytligt". När hon sover på dagtid sover hon utan problem, även om nappen har ploppat ut.

Vad göra??

För att inte glömma

Nästa vecka blir Lillan sex månader. Om lika lång tid är hon ett år. Det kommer att gå otroligt fort dit. Idag var det dags för 6-månaders-koll på BVC. Hon fick en "ok-stämpel" av läkaren igen. När det gäller maten är vi nu uppe i två portioner gröt om dagen. Hon får risgröt till lunch och havregröt till kvällsmat. Eftersom nätterna är sådär kul har vi sista dagarna provat att ge gröt precis innan det är sovdags, istället för att ge vid 18-tiden. Det har nog inte hjälpt. I och för sig är Lillan nog mätt, för hon kräver oftast ingen mat förrän vid fyra på morgonen. Tråkigt nog sover hon oroligt ändå. I natt började hon vakna innan jag ens hade somnat. Fram tills halv fem på morgonen hade jag nog stoppat in nappen 10 gånger... Då var jag trött.

Eftersom Lillan växer bra; väger nu över nio kg och är 67 cm lång, behöver vi inte börja med välling än, enligt BVC-ssk'n. Min bröstmjölk verkar funka bra än så länge. Om nätterna fortsätter så här kan vi ju enligt henne prova att ge ersättning på kvällen, eller prova välling ändå. Det är vårt val. Så klart. Väldigt svårt för en oerfaren mamma (och pappa) att veta vilket som är bäst. Dessutom finns det ju inga säkra lösningar att tillgå.

Smakportioner av annat går sakta framåt. Jag var ju så ambitiös och gjorde två olika puréer, som jag har fryst ner. Potatis-palsternacka-bröstmjölk-purén har inte alls gått hem. Den får ligga i frysen ett tag till. Morot gick inte heller hem, så den ligger bra i frysen, den med. Vi köpte hem några burkar färdiga puréer och hon verkade gilla potatis-majs och potatis-morot. Potatis-broccoli var ingen hit. Kommer hon verkligen att börja äta riktig mat någon gång??

När det gäller Lillans övriga utveckling har jag kommit på att hon inte kräker lika mycket längre. Så har det nog varit i en månads tid. Jag är inte beroende av att alltid ha en haklapp på. Känns kul att inte "förstöra" hennes outfits med dessa tråkiga plagg (som om det är det viktigaste i världen).

Hon har haft en del skorv i hårbotten, precis uppe på huvudet, som vi har behandlat med krämen Borago i tio dagar. Hennes hår har inte sett så kul ut under behandlingstiden, men krämen har varit lätt att tvätta bort och efter kvällens bad ser hennes hårbotten och hår bra ut. Hoppas skorven inte kommer tillbaks. Man ska väl underhålla behandlingen någon gång i veckan, men får se om det klarar sig ändå.

När det gäller hennes motoriska framsteg är det "ålen" som är på tapeten nu. När man har Lillan sittandes i knät tycker hon att det är väldigt kul att åla sig ner till liggandes position. Det tar hon till både när hon vill mysa och titta sin mamma djupt i ögonen och när hon är missnöjd med den sittande positionen... eller när hon till exempel inte vill ha det som erbjuds i matväg.

Att vända sig från rygg till mage är numera inget problem. Det är inget som görs dagligen, men när det väl händer så händer det oftast flera gånger på rad. När Lillan väl hamnar på mage funkar det att ligga så en liten stund. Hon leker lite med gjejerna hon har framför sig, men tröttnar ganska fort och vet inte riktigt hur man tar sig tillbaks till ryggläge. Då får jag hjälpa henne på traven. När hon ligger på mage har hon börjat dra upp benen under sig, som om hon vill krypa iväg. Vet inte riktigt hur gamla bebisar är när de kan börja med det.

Att sitta själv klarar hon inte, men sitter väldigt bra med lite stöd från någon.

Detta blev ett urtråkigt inlägg, men som jag skrev någon gång tidigare, så är det mest för att inte glömma vad som har hänt och när. "Boken om mig"-böckerna är fortfarande helt oskrivna.

Tack John Blund!

Igår kväll gjorde vi en snurr på måltiderna för Lillan. Istället för att ge gröt vid sex på kvällen blev det bröstet och vid 19.30, när Lillan var supertrött blev det gröt istället, så att hon skulle somna riktigt mätt. Hon somnade på två röda, men vaknade till ett par gånger redan innan jag hade lagt mig. Det gav mig ingen bra magkänsla inför natten och när jag kröp ner i sängen vaknade hon ordentligt. Då var det bara två timmar sedan gröten! Ammade henne ordentligt tills hon somnade i min famn. Sen sov hon till kl. 03! Ammades och sov tyvärr bara till halv 6. Då trodde jag att det var dags att stiga upp, men jag testade amning i sängen, med henne liggandes intill mig. Där somnade hon sött igen och vaknade inte förrän halv åtta. Jag känner mig så oerhört nöjd med natten. Allt är ju relativt.

När det gäller maken är allt supersött och härligt igen. Det handlades gott inför helgen igår och en glassbomb slank med ner i matkassen. En latte med extra espresso i intogs i bilen på vägen hem. Sen var allt gammalt groll bortglömt. Tänk vilka enkla lösningar det finns på en del problem. Maken har även erbjudit mig en hel natts sömn kommande natt.

En zombie till morsa (recept på hur man går in i väggen)

Den senaste tidens nätter har varit allt annat än bra. Egentligen har Lillan sovit hyfsat, ätit en gång på natten bara. Jag har dock haft väldigt svårt att komma till ro. Jag vaknar ofta, precis som att jag väntar på att hon ska vakna när som helst. En beredd mamma är ju en bra mamma. Jag är så obeskrivligt trött nu. Det värker runt om ögonen när jag blundar och när jag kör bil funderar jag ofta på om jag verkligen borde sitta bakom ratten. Vid trafikljusen blundar jag... Bara en sekund. Sen blir det ju tyvärr oftast grönt igen.

Ett par kvällar i rad har jag nu gått till sängs med positiva tankar. Jag har pratat med Lillan om att vi kommande natt ska sova heeeela natten och hur härligt det kommer att bli. Det har ju inte precis hjälpt.

Igår kväll kröp jag ner i sängen vid halv tio. När jag kände att sömnen precis hade nått fram vaknar en gnällig liten tjej i sängen intill. Då är klockan 22. Nästa gång hon vaknar är klockan 24. Då hjälper inget annat än bröstet. Nästa gång är kl. 03-någonting... Sen är allt en suddigt.

När maken stiger upp kl. 05 för att dra iväg till jobbet lyckas han som pricken över i välta ut mitt vattenglas, som står på sängbordet. Han letade efter nappen till Lillan. Det är inget nytt påhitt från min sida att ha ett glas med vatten ståendes där, men ändå flyger vattnet över till vår sängs alla hörn och kanter. Det finns nu inte ett torrt ställe att lägga sig på.

Gråten är nära till hands nu, men som mamma måste man vara positiv och orka. Vem ska annars göra det? Jag funderar ofta på om man skulle lämna sitt barn på förskolan om man visste att personalen inte var utvilade och alerta. Troligen inte. Ändå känns det helt ok att man som föräldraledig kan ta hand om sitt barn med aldeles för lite sömn i kroppen. Hur delar man upp sömnen rättvist mellan föräldrarna (om man nu har lyxen att vara två)? Är det självklart att den som jobbar utanför hemmet har rätt till sömnen på jobbdagar (och lediga dagar)? Innan Lillan kom till oss hade jag den åsikten. Nu känner jag mig inte lika säker. Jag känner att jag håller på att gå in i väggen på ett par olika sätt. Utmattningsdepression är det nog inte tal om, men det känns bokstavligt talat som att jag har gått in i en vägg nu. Huvudet spränger. Det känns som att stånga sig mot en vägg när jag dagligen föröker förklara för maken hur trött jag är. Han verkar inte förstå. I alla fall så ger han inte mig några tecken på att ha förstått.

Visserligen brukar jag få viss avlastning på helgerna. Då har jag fått sova ett par timmar extra på morgonen, eller har jag spenderat någon natt i gästrummet istället för att ta hand om Lillan varje gång hon vaknar. Det är bara det att det känns som att jag får be om det och det handlar om en natt eller en morgon. Det klarar man sig inte långt på. När det gäller makens sömn, har den självklart också blivit sämre jämfört med innan Lillan föddes, men det går allvarligt talat inte att jämföra med hur jag har det. Jag minns ärligt talat inte när jag sist sov ens fem timmar i sträck. Hur kommer vi vidare i rätt riktning?

En ny vän

De senaste veckorna har jag börjat umgås med en annan mamma som bor här i byn. Vi träffades på babymassagen och blev båda ganska glada över att ha träffat någon som bor nära. Det är skönt att inte behöva planera träffarna så noga och inte behöva ta bilen. I början tänkte jag att det bara skulle vara skönt att ha någon att prata av sig med vad gäller den nya erfarenheten som mamma. Det visste jag ju att vi hade gemensamt. Efter hand har jag upptäckt att vi har mycket mer än så gemensamt. Hon verkar helt enkelt vara en riktigt trevlig och kul människa!

Det som skiljer oss åt ganska ordentigt är att hon och hennes partner knappt han börja försöka bli gravida innan plusset kom. Vår historia är ju en annan. Jag berättade för henne igår, eftersom det kändes konstigt att utelämna en så stor del av vår bakgrund. Även om jag nu troligen beter mig som de flesta andra mammor tror jag att "det jobbiga" till viss del påverkar hur jag är. När man pratar om familjeliv och framtiden känns det helt enkelt bäst att vara öppen med att vi troligen inte kommer att "skaffa" ett andra barn hur lätt som helst, om det över huvud taget ens blir verklighet.

Nya vännen var lätt att berätta för. Hon har återkommit till ämnet efter det och säger kloka saker. Kan inte riktigt ge exempel, men hon hanterar samtalsämnet med största respekt, om man säger så.

Idag var vi ute på en två-timmars-promenad och hade det riktigt mysigt. Vi tog kaffe med oss och satte oss i solen och pratade om allt möjligt. Så i ärlighetens namn tog nog promenaden inte så lång tid :) Det känns så härligt nu när våren är på väg!

När vi kom hem sov Lillan en stund. Sen var det dags för grötlunch. Efter det har min lilla älskling haft värsta gympapasset på sin filt på golvet. Hon är ju till och från lite lat när det gäller att vända sig, men medan jag satt och fikade passade hon på tre gånger på en ganska kort stund! Hon vet precis hur hon ska dra till sig uppmärksamhet! Klok tjej!

Med lite frukt till

Igår och idag åt Lillan gröt till lunch med god aptit och ikväll gick det lika bra. Visserligen gjord mestadels på bröstmölk igår och idag bara på bröstmjölk. Både igår och idag till lunch blev det med hemmagjord äppelmos till och ikväll mixade jag kiwi, som vi hade till gröten. Det kanske är lite fusk, men nu äter hon i alla fall. Även om jag skälv tycker att gröten smakar ganska gott, är den säkert ingen hit om man jämför med mammas mjölk.

Igår var jag iväg utan Lillan några timmar på kvällen. Det var meningen att maken skulle ge utpumpad mjölk när jag var borta, men Lillan fick för sig att än en gång somna kl. 18. Hon vaknade visserligen vid 22.30 och fick mat då, men hennes vanor börjar bli lite halvkonstiga ;) Ikväll har hon haft lite svårt för att somna. Har varit på öppna förskolan i förmiddags och i eftermiddags var vi och hälsade på en av mina vänner. Kanske blev det lite för mycket för lilla damen?

Har jag förresten skrivit att hon senaste veckan blivit väldigt förtjust i sina fötter. Stortån funkar numera även som napp-ersättning :) Mycket av det jag skiver här upplevs nog som lagom intressant, men jag gör det lite för att själv kunna gå tillbaks och se vad som hände i våra liv. Har två "Min egen bok"-böcker som ska fyllas i med både det ena och det andra. Jag har inte börjat än och ligger ju fem månader efter. Hoppas att bloggen kan hjälpa mig att minnas, för mitt eget minne känns lite halvsuddigt.