Idag var det dags för 1-årskontroll på BVC. Jag trodde inte att Lillan skulle få någon spruta idag, men tydligen hade jag missuppfattat det hela. Två stycken blev det, en i varje lår samtidigt. Smidigt, men ledsen blev Lillan. Hon har så höga toner, så läkaren fick lite ont i öronen. Det tycker jag var ganska rätt åt honom, för han är faktiskt inte särskilt bra. De har bara avsatt en kvart för varje barn och på den tiden är det ju inte särskilt lätt att hinna bekanta sig med barnen. Den här gången skrämde han faktiskt Lillan när han framfusigt kom fram och plötsligt sa något. Lillan blev ledsen, men han bara fortsatte att undersöka henne ändå. Jag tog upp henne och tröstade henne lite, innan jag lade ner henne på skötbordet igen. Jag förstår inte varför allt måste gå så snabbt. Det är ju faktiskt små barn det handlar om. Förhoppningsvis ska de känna förtroende för vårdpersonal även i framtiden, eller?
I övrigt följer Lillan fortfarande sin kurva. Hon börjar närma sig 12 kg och är 77 cm lång. Stor tjej!
Förresten... Lillan hade en konstig natt inatt! Igår var hon jättetrött och jag fick verkligen kämpa med att hålla henne vaken efter middagen vid 18-snåret. Kl. 19.40 hade hon somnat, men vaknade vid 21.30 och kunde absolut inte somna om. Jag försökte flera gången stoppa om henne och ge henne nappen, men det fungerade inte. Hon hade förmodligen ont i magen, för hon släppte sig ordentligt! Jag tog i alla fall upp henne och hon fick ligga i min famn när jag tittade på tv en stund. Sen fick hon ny blöja och jag lade henne i sängen igen. Sen sov hon hela natten till klockan 07.20 i morse! Jag minns inte när hon senast sov en hel natt. Jag var så beredd på en jobbig natt eftersom kvällen var så orolig. Började fundera på om det kanske är 1-årsvällingen som är för fiberrik för damen, men sen sov hon ju hela natten, så jag vet inte vad jag ska tro. Knepigt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag blir upprörd när jag läser hur de behandlade dig och speciellt lillan på bvc. Det är inte klokt! En kvart... Inte kan man bygga upp ett förtroende på en kvart.
Jag var på akuten men min nu åttariga tjej som då var ett och ett halvt. Hon vill inte att doktorn ska titta henne i halsen. Doktorn säger då lungt: Jag är vid receptionen och väntar, hämta mig när hon har ändrat sig. Jag säger: Men du har ju massor att göra, jag håller henne så får du titta henne i halsen. Då svarar doktorn: Nej, absolut inte. Hon ska förmodligen träffa doktorer ett par gånger till i sitt liv och då vill jag inte vara anledningen till att hon ska vara rädd och tro att vi är elaka. Jag har tid att vänta.
Visst är det fantastiskt att det finns sådana läkare. Och på en akutavdelninge. Nu har jag bättre förståelse varför det ibland kan ta lång tid och varför man ser dem "bara stå och hänga". De kanske väntar på ett skrämt litet barn istället för att rusa iväg och knappt ha tid att säga hej.
Hoppas att det blir bättre för er nästa gång.
Kram
Skicka en kommentar