Första gången

Igår firade vi min födelsedag med en ordentlig fest. Vi har skjutit på det hela länge, så att Lillan skulle kunna sova över hos sin mormor. Det var vemodigt att lämna över henne när det var dags för henne att åka iväg. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, fast jag ju visste att hon skulle ha det jättebra. Under kvällen sedan kunde jag faktiskt koppla bort det hela ganska bra. Visst tänkte jag på henne då och då, men jag hade riktigt kul och passade på att festa till det lite ordentligt. Det kommer ju aldrig att bli som förr, för även om Lillan sover borta, vill jag ju vara pigg nog att kunna ta hand om henne när hon kommer hem igen.

Jag ringde faktiskt inte en enda gång för att kolla hur hon hade det. Mor min ringde upp oss en gång för att be om lite mer instruktioner angående vällingsförfarandet, men det var det hela. Lillan hade sovit hela natten utan problem, vilket ju är helt underbart att få reda på! Det var längesen hon sov en hel natt hemma och sedan förkylningen (som försvann efter några dagar) har hon sovit ganska oroligt. Hoppas nu att hon tar med sig den nya goda vanan till sin egen säng!

Igår innan festen upptäckte jag att "tanten" kommit på besök. Det är första besöket sedan innan graviditeten. Kändes som lite dålig timing. Hade gärna sluppit besök i sommar och igår kändes definitivt som en mindre bra dag för besök. Känns i alla fall lite spännande att se hur länge hon stannar och när hon behagar att dyka upp nästa gång. Förhoppningsvis varar det inte 50 dagar mellan besöken framöver.

Oroligt

Jag fick sova i gästrummet inatt och maken tog hand om Lillan. Hon hade sovit oroligt; vaknat flera gånger. Förmodligen saknar hon nappen när hon inte har den, men kan inte andas riktigt när hon har den. Första delen av dagen idag var hon nästan sitt vanliga jag, men ikväll har hon varit gnällig, snorig, glansig och röd om näsan. Hon ville varken ha lunch eller middag, så det blev välling och gröt istället. Åh, vad jag önskar att hon slapp ha det så jobbigt. Köpte i alla fall Nezeril till henne idag och har gett henne det. Hoppas hon sover bättre inatt. Min älskade skatt!

Första förkylningen

Då var det dags för Lillans första förkylning! Det är snorigt och nysigt, men hon har i alla fall inget fel på aptiten. Får se hur natten kommer att bli. Just nu har hon väldigt svårt för att somna i alla fall.

Lite typiskt när jag senast i morse pratade om hur frisk hon har varit hela tiden. "Alla andra bebisar verkar drabbas av förkylningar titt som tätt, men Lillan har klarat sig." Det får jag minsann äta upp nu, verkar det som!

I mina skor

En av mina närmaste vänner går just nu i mina skor. Frustrerande försök, utredning och ovisshet. Jag önskar att tankar kunde hjälpa och att man visste att efter allt jobbigt kommer belöningen. Varför kan det inte få vara så? Hon har ställt upp för mig och varit nära under hela vår jobbiga period och nu har hon hamnat på andra sidan. Jag kommer på mig själv med att ha glömt väsentliga saker, som vi gick igenom under utredningen och behandlingarna. Förut kunde jag allt som ett rinnande vatten och nu har jag förträngt. Jag hoppas att jag ändå kommer att kunna vara det stöd som hon behöver. Värst av allt just nu är att deras läkare verkar ha vänt dem ryggen. Oförklarligt ofrivilligt barnlösa, men ingen plan för behandling. Jag vill skrika och ruska om någon ordentligt. Som om det skulle hjälpa?

En miss!

Igår när jag skulle hämta Lillan hos sin mormor fick jag reda på att Lillan minsann har fått en tand! Jag, som har känt efter och undrat, har totalt missat det! Lilla älsklingen har faktiskt varit lite extra gnällig och klängig den senaste veckan, men eftersom det tidigare inte har betytt något särskilt, har jag ju inte trott på någon speciell orsak den här gången. En framtand känner man ganska lätt i underkäken nu. Mor min pratade om någon mer längre in, men det där är jag inte så säker på. Känns i alla fall lite kul när man knackar lite försiktigt med en tesked!

En ny grej

Ok.. Lillan har kommit på att hon sittandes på golvet, kan luta sig framåt så mycket att hon hamnar på mage. Förstadie till kryp?

Resultaten från BVC-besöket igår blev en vikt på 10,3 kg och en längd på 72,5 cm. Någon som slår det vid 8-månaders kontrollen?

På hemmaplan igen

Ännu en bilresa är avklarad. Den här gången höll vi oss inom landet, men det blev några timmars bilresa ändå. Det gick bra den här gången med, men nu bodde vi på hotell och det var svårt att kombinera storstadsliv med bebisliv när man ska sova på hotell. Lillan visade sig vara känslig för att bli väckt och borttransporterad till annan säng. Hon vaknade ordentligt och kunde inte somna om. Två nätter med samma dumma visa. Sista natten blev det nattning på hotellet och då sov hon gott hela natten.

Under minisemestern åt Lillan riktigt bra emellanåt. Burkmaten liksom bara slank ner, när hon hade så mycket annat att titta på. Väl hemma igen går det inte riktigt lika bra. Igår och idag har vi börjat med att göra middag till henne av våra middagsingredienser, så att hon äter tillsammans med oss. Hon gillar ju numera att smaka av vår mat, så egen mat, som ser likadan ut borde väl funka, tänkte vi... Det funkade jättebra igår, men idag åt hon bara lite. Hon är i alla fall nyfiken och vill smaka, så det är jag nöjd med.

Hon blir åtta månader i veckan, vår "lilla" bebis. Vi ska på kontroll på BVC på torsdag och det ska bli spännande att se hur mycket hon väger nu. Utvecklingsmässigt går det väl framåt. Hon sitter väldigt stadigt nu och sträcker sig åt alla håll för att nå saker, men hon har inte kommit på att man kan förflytta sig för att nå. Små saker, gärna blänkande, är väldigt intressanta. Smulor på bordet, likaså. Ventilen på "Libero-bollen" är så spännande att känna på med pekfingret och hon använder sig mycket av att försöka gripa tag med tummen och pekfingret. Jag antar att det är det man kallar "pincettgreppet". Hon har börjat att sträcka fram armarna när jag ska lyfta upp henne och "mamamama" är hon bra på att säga. Herregud.. hon börjar ju bli stor nu!